kollar på debatt om att bidragen för studenter är för låga och en av debattörerna är en uppenbart psykiskt förvirrad kolumnist i expressen som påstår att studenter är bortskämda. inget gör mig argare än människor som inbillar sig att man får mycket pengar om man är student med helt csn, socialbidrag etc. snälla lilla gumman liksom. vad lever man i för fantasivärld om man inbillar sig sånt?? hon måste ju själv inse hur dyrt det är att leva idag. och då menar jag inte om man lägger ut massa pengar på nöjen och kläder utan det går inte att leva på så lite ens om man bara köper livsnödvändiga saker. speciellt inte när man ¨MÅSTE lägga undan en del varje månad för att kunna klara hyran sen i december när man får mindre csn och i januari när man inte får någonting! för hallå, det funkar inte riktigt att förklara för hyresvärden att man får csn i efterskott och skulle man snälla kunna få skippa betalningen i januari och betala dubbla hyror i februari istället?
och sedan sitta och säga att det går ju att få ihop det om man jobbar extra på helgerna för ” det får ju alla andra göra. det finns lösningar om man bara vill hitta dom” jahaaaa, så det gör det. jaja, då har jag bara en fråga: VART finns dom jobben? ”jobba extra på konsum på söndagar, 100% ob” säger hon. ja lycka till att få timasntällning endast på helgen plus 100 % ob-tillägg. dessutom är att studera oftast en heltidssysselsättning, precis som dom som jobbar heltid på 40 timmar i veckan. studenterna studerar ju för att kunna bli heltidsjobbare och börja bidra till samhället så fort dom är klara med sina studier! då är det väl det minsta dom kan begära lite mera hjälp och stöd under den tiden dom utbildar sig för att bli bidragande samhällsmedborgare som staten vill att dom ska bli eller!?
välfärdsland, my ass. jag läste om en 20-årig tjej som fått sparken och nu inte ens har råd att betala hyran och hon har inte rätt till hel a-kassa. hennes föräldrar har försökt hjälpa henne med hyran men nu har dom också slut på pengar.
unga människor som haft både jobb och bostadsrätt men plötsligt fått sparken ska inte behöva stå utan skyddsnät och inte ens få akuta matkuponger av socialtjänsten när kylskåpet gapar tomt och dom lever på minus 3000 spänn i månaden. alla har ju inte ens rätt till a-kassa heller eller inte hel a-kassa p.g.a att man inte haft en årsinkomst för att man inte var anställd länge nog.
människor behandlas som skit, människor förnedras mer eller mindre när dom tvingas gå och söka försörjningsstöd. tro mig, jag vet. man känner sig som mindre värd. och det finns så många som faktiskt vill bidra till samhället. jag vill inget hellre än att jobba och vara självförsörjande trots att jag också pluggar 40 timmar i veckan (ja, efter oktober 20 veckor). jag söker jobb, jag försöker gå till ams och göra vad dom säger åt mig att göra. men vart finns jobben? speciellt deltidsjobben. jag hittar då inte många hur mycket jag än letar. och dom jag är något så när tillräckligt kvalificerad till att söka går till andra sökanden, antagligen sådana med lite mer arbetslivserfarenhet än jag.
oroar mig över hur jag ska kunna köpa julklappar i år.. får ju inte helt csn som det är och i december är det ju dessutom färre veckor så det blir med bostadsbidrag ca 500 spänn kvar efter hyran. och i januari, ja då är min inkomst från csn lika med noll. ska jag bli hemlös då eller? och nej jag är inte överdramatisk. för sådant händer. på riktigt. och det skrämmer mig otroligt mycket.
fan, nu kom jag på att jag hade ju mer att leva på när jag var arbetslös socialbidragstagare än vad jag har nu som student.helt sjukt. ska det int elöna sig att utbilda sig? jag kanske ska gå tillbaka till att vara arbetslös socialbidragstagare. då kanske jag har råd med julkappar i alla fall.
jag trodde Sverige tog hand om sina medborgare bättre än så här.